lördagen den 27:e augusti 2011

Tarkovskijs bästa film



Faktiskt den bästa filmen över huvud taget om man ska vara petig. Men jag kollade upp den och tydligen är det inte Andreij Tarkovskij som regisserat utan någon Francis Ford Coppola. Beklagar missen!

En sak jag gillar med Apocalypse Now är att även om den är fullständigt osannolik i vis mån, ger den enda en bättre bild av krigets omänsklighet än någonting annat jag sett. Av denna anledning går den inte att slita ögonen från - inte av förförelse, utan av bedrövelse. Den som beskriver filmens essens bäst är förstås överste Kurtz själv...

tisdagen den 5:e juli 2011

Montevideo

Mitt emellan del två (Early Summer) och del tre (Tokyo Story) i Yasujiro Ozus berömda Noriko-trilogi gjordes Flavor of Green Tea Over Rice. Det är en berättelse som tjuvkickar på vad som står runt hörnet för trilogins Noriko, hon som tre filmer igenom tampas med den svindlande känslan att lämna sina föräldrar för ett eget äktenskap. Här ligger med andra ord fokus ett steg framåt; på den kärlek kontra trygghet som man förväntas förfoga över även under äktenskapets många år. Det är inte alls en film om att lämna hemmet, utan en film om att erhålla hemmet. Självklart blir Ozus tematik kring förgänglighet ännu starkare i en film om vardagens enahandade cykler.

Filmens mest uppenbara markör för flyktigheten är förstås makens hastiga avresa för arbete i Uruguay. Eftersom jag prioriterar att konsumera kultur på min fritid istället för att skriva om den så har jag gjort en bildserie från avrese-scenen, i vilken det vinkas flitigt. Med detta vill jag först och främst lägga upp fina bilder för mitt eget nöjes skull. För det andra vill jag illustrera det vackert sentimentala med tidens gång, med förgängligheten, med Flavor of Green Tea Over Rice, och såklart - med Ozu. För det är en både rolig, vacker och exemplifierande scen (och bilderna gör den kanske inte rättvisa för scenens känsla - men ändå för scenens form).